infinna – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of infinna

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveinfinna
Presentinfinner
Pastinfann
Imperativeinfinn
Supineinfunnit

Verbs conjugated like 'infinna'

anbinda, ansticka, avbinda, avdricka, avpricka, avrinna, avsitta, avspricka, avspringa, avsticka, avvinna, bakbinda, bebinda, befinna, befinnas, besitta, bespringa, binda, bispringa, bortrinna, etc. (List truncated at 20 verbs)

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

infinna
komma till avtalad plats
[A infinner sig]

Engelsk översättning
appear, attend, present oneself

Etymology

1. liksom d. indfinde efter nt. infinden, infinnen o. t. einfinden; av in- resp. ein- (se IN) o. finden (se FINNA) References: 1
2. in + finna. Compare German einfinden. See: German, old spelling 'einfinden'.

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: infinnande

Indicative

Present

jaginfinner
duinfinner
han;honinfinner
viinfinna
niinfinna
deinfinna

Perfect

jaghar infunnit
duhar infunnit
han;honhar infunnit
viha infunnit
niha infunnit
deha infunnit

Past

jaginfann
duinfann
han;honinfann
viinfunno
niinfunno
deinfunno

Pluperfect

jaghade infunnit
duhade infunnit
han;honhade infunnit
vihade infunnit
nihade infunnit
dehade infunnit

Future

jagskulle infinna
duskulle infinna
han;honskulle infinna
viskola infinna
niskola infinna
deskola infinna

Future Perfect

jagskulle ha(va) infunnit
duskulle ha(va) infunnit
han;honskulle ha(va) infunnit
viskola ha(va) infunnit
niskola ha(va) infunnit
deskola ha(va) infunnit

Conjunctive

Present

jagmå infinna
dumå infinna
han;honmå infinna
vimå infinna
nimå infinna
demå infinna

Perfect

jagmå ha(va) infunnit
dumå ha(va) infunnit
han;honmå ha(va) infunnit
vimå ha(va) infunnit
nimå ha(va) infunnit
demå ha(va) infunnit

Past

jagskulle infinna
duskulle infinna
han;honskulle infinna
viskulle infinna
niskulle infinna
deskulle infinna

Pluperfect

jagskulle ha(va) infunnit
duskulle ha(va) infunnit
han;honskulle ha(va) infunnit
viskulle ha(va) infunnit
niskulle ha(va) infunnit
deskulle ha(va) infunnit

Conditional

Present

jagskulle infinna
duskulle infinna
han;honskulle infinna
viskulle infinna
niskulle infinna
deskulle infinna

Perfect

jagskulle ha(va) infunnit
duskulle ha(va) infunnit
han;honskulle ha(va) infunnit
viskulle ha(va) infunnit
niskulle ha(va) infunnit
deskulle ha(va) infunnit

Imperative

duinfinn
viLåt oss infinna
niinfinn

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

infinna (st.v.)
innfinn(a)
refl.: komma tillstädes, inställa sig;
Examples
  • (hönsen) ⱸ nɷ: sona som innfinnär si (Tenala NL)