försumma – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of försumma

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveförsumma
Presentförsummar
Pastförsummade
Imperativeförsumma
Supineförsummat

Translations

  • neglect, fail to care for
  • neglect, omit to notice; slight; disregard
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    Additional Information

    Etymology

    1. fsv. forsuma, forsyma (sik), liksom d. forsømme av mnt. vorsumen (jfr t. versäumen), av mnt. sumen (resp. t. säumen), uppehålla, försena; jfr FÖR- II A. — Jfr FÖRSUMLIG References: 1
    2. Borrowed from Middle Low German vorsumen. Cognate of Danish forsømme, Dutch verzuimen, German versäumen. See: Danish 'forsømme', Dutch 'verzuimen', German, old spelling 'versäumen'.

    Cognates

    See the 3 cognates of försumma

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: försummande

    Indicative

    Present

    jagförsummar
    duförsummar
    han;honförsummar
    viförsumma
    niförsumma
    deförsumma

    Perfect

    jaghar försummat
    duhar försummat
    han;honhar försummat
    viha försummat
    niha försummat
    deha försummat

    Past

    jagförsummade
    duförsummade
    han;honförsummade
    viförsummade
    niförsummade
    deförsummade

    Pluperfect

    jaghade försummat
    duhade försummat
    han;honhade försummat
    vihade försummat
    nihade försummat
    dehade försummat

    Future

    jagskulle försumma
    duskulle försumma
    han;honskulle försumma
    viskola försumma
    niskola försumma
    deskola försumma

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) försummat
    duskulle ha(va) försummat
    han;honskulle ha(va) försummat
    viskola ha(va) försummat
    niskola ha(va) försummat
    deskola ha(va) försummat

    Conjunctive

    Present

    jagmå försumma
    dumå försumma
    han;honmå försumma
    vimå försumma
    nimå försumma
    demå försumma

    Perfect

    jagmå ha(va) försummat
    dumå ha(va) försummat
    han;honmå ha(va) försummat
    vimå ha(va) försummat
    nimå ha(va) försummat
    demå ha(va) försummat

    Past

    jagskulle försumma
    duskulle försumma
    han;honskulle försumma
    viskulle försumma
    niskulle försumma
    deskulle försumma

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) försummat
    duskulle ha(va) försummat
    han;honskulle ha(va) försummat
    viskulle ha(va) försummat
    niskulle ha(va) försummat
    deskulle ha(va) försummat

    Conditional

    Present

    jagskulle försumma
    duskulle försumma
    han;honskulle försumma
    viskulle försumma
    niskulle försumma
    deskulle försumma

    Perfect

    jagskulle ha(va) försummat
    duskulle ha(va) försummat
    han;honskulle ha(va) försummat
    viskulle ha(va) försummat
    niskulle ha(va) försummat
    deskulle ha(va) försummat

    Imperative

    duförsumma
    viLåt oss försumma
    niförsumma

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    försumma (v.I)
    fös´y:m (Korsholm ÖB), føṣ´y:m (Solf ÖB), føṣ´u:m (Malax ÖB), försu:m (Petalax ÖB, Korsnäs ÖB, Nagu ÅB, Pyttis NL), fös´u:m (Närpes ÖB, Lappfjärd ÖB), försy:m (Houtskär ÅB), försumm(a) (Hitis ÅB, Sibbo NL, Lappträsk NL), förs´omm(a) (Tenala NL, Snappertuna NL)
    .
    Examples
    • bara ja int fösy:mar dⱸ i arbⱸitⱸ (Korsholm ÖB)
    • han va försumma (:försenad) (Sibbo NL)
    • (man hade lekar) såm man försumma ti:den me: (Hitis ÅB)
    • ja fösy:ma bɷssin (:kom för sent till bussen) (Korsholm ÖB)