In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | vifta |
| Present | viftar |
| Past | viftade |
| Imperative | vifta |
| Supine | viftat |
Verbs conjugated like 'vifta'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'vifta'
gifta,
lifta,
vidta,
vikta,
vista,
vita,
vitta,
avgifta,
bikta,
bita,
Translations
flail, to wave or swing vigorously
wag, to swing from side to side
wriggle, to twist one's body and move the limbs
Sample Sentences
-
Han går runt och viftar med sin syrenkvist.
-
Och stundom roar det mig än att lägga mig i en skreva på den yttersta kobben, vifta med en måsvinge och ropa trrrrrr , trrrrrr så det smattrar över havet.
Additional Information
Etymology
fsv. vefta; jfr fd. wøfte (d. vifte), nor. nn. veifte; till VEVA, v. — Jfr VIFTA, sbst. References:
1
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.