In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | umbära |
| Present | umbär |
| Past | umbar |
| Imperative | umbära |
| Supine | umburit |
Verbs conjugated like 'umbära'
avskära,
beskära,
bära,
frambära,
förebära,
förskära,
hembära,
innebära,
kringskära,
omskära,
skära,
tillskära,
umbära,
uppbära,
återbära,
Verbs similar to 'umbära'
bära,
hembära,
uppbära,
ära,
avbärga,
bärga,
bäva,
begära,
bevära,
bombera,
Translations
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
Additional Information
Etymology
1. fsv. untbära, umbära; av mlt. en(t)bēren (med sidoformerna vmbēren, untbēren), ssg av ent- (se ENT- resp. UND-) o. BÄRA; formen med
om- bildad gm anslutning till OM, prep. o. adv. References:
1
2. From Old Swedish untbæra, umbæra, from Middle Low German entbēren, enbēren, equivalent to um- + bära. Cognate of German entbehren, Dutch ontberen. See: German, old spelling '
entbehren', Dutch '
ontberen'.
Verbs referencing "umbära"
Danish
undvære.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.