Etymology
1. fsv. tælghia; motsv. ä. d. telge (d. tælle), fvn. telgja (nor. telgje); av urnord. talgian; i avljudsförh. till fvn. tjalga, f., kvist, o. de därmed liktydiga mlt. telge, m., mht., ä. t. zelge, m. (f. i nutida t.), feng. telga, m.; till den utvidgade rot som äv. föreligger i fir. dlongid, klyver, skär bort, till den rot som äv. föreligger i DOLERA, gr. δαιδάλλειν, konstfullt bearbeta, utsmycka, lit. dalis, (an)del, o. fir. delb, skepnad, form. — Jfr TALG, TJÄLLRA, sbst., TOLL, sbst.
1 fsv. tälia; motsv. fd. tælia, tælie, tælæ (d. tælle, nor. bm.
telle), fvn. telja (nor. nn. telje); till TAL, sbst.
1(, 2) — Jfr FÖRTÄLJA References:
1 2
2. From Old Swedish tælghia, from Old Norse telgja, Proto-Norse ᛏᚨᛚᚷᛁᛞᚨᛁ (talgidai) (third-person past singular), Proto-Germanic *talgijaną. See: Old Swedish '
tælghia', Proto-Germanic '
*talgijaną'.