Etymology
1. fsv. svälgh(i)a, svälg(i)a (med stark böjning); motsv. fd. swælghæ, swæliæ, swælwæ (med svag böjning; d. svælge), nor. bm. svelg(j)e (med svag böjning), fvn. svelga (med stark böjning), svelgja (med svag böjning), nor. nn. svelgje (med stark o. svag böjning), mlt. swelgen, swelligen (lt. swalgen, swelgen), mnl. swelgen, swilgen (med stark böjning; nl.
zwelgen), fht. swelgan, (far)swelhan (mht. swelgen, swelhen, t.
schwelgen, med svag böjning), feng.
swelgan (eng. swallow, med svag böjning); möjl. till den rot (med bet.: sluka, äta, dricka) som äv. föreligger i eng. swill, sluka, mlt. swellen, leva i överflöd, nyisl. sollr, dryckeslag, fvn. sollr, svinföda; kvarstående
v framför
u o.
o i ipf. o. p. pf. i sv. beror på ombildning efter sådana former ss. inf.
svälja o. ipf.
svalgh, där
v ljudlagsenligt står kvar; ipf.
svalde o. sup.
svalt med
a för
ä o. utan
j beror på ombildning efter v. ss.
välja (ipf.
valde, sup.
valt); bet. 1
e beror sannol. väsentligen på inflytande från Luthers bibelövers. — Jfr SVALG, SVÄLJ, SVÄLJA, sbst. References:
1
2. From Old Swedish svælgha, from Old Norse svelga, svelgja, from Proto-Germanic *swelganą, from Proto-Indo-European *swelk-. See: Proto-Germanic '
*swelganą'.
Verbs referencing "svälja"
English
swallow.