In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | stjälpa |
| Present | stjälper |
| Past | stjälpte |
| Imperative | stjälp |
| Supine | stjälpt |
Verbs conjugated like 'stjälpa'
andtäppa,
anlöpa,
anmärka,
anröka,
ansöka,
avblåsa,
avfläka,
avhjälpa,
avhysa,
avklippa,
avkröka,
avlysa,
avläka,
avläsa,
avlöpa,
avlösa,
avmärka,
avmäta,
avresa,
avröka, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'stjälpa'
stjäla,
avstjälpa,
hjälpa,
skvälpa,
spjäla,
spjälka,
spjälla,
ställa,
stalpa,
stjärna,
Translations
scupper, thwart, destroy
topple, to push, throw over, overturn or overthrow something
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Hästarne stulpo af trötthet; ofta har han raglat, men aldrig stulpit. ((please add an English translation of this quotation)) [1777, Anders af Botin, Svenska språket i tal och skrift]
-
Männen stjälper en aning på spegeln och Harrys kropp försvinner, när spegeln återfår sitt vertikala läge mellan männen återkommer Harry. (The men tilt the mirror slightly, and Harry's body disappears; when the mirror regains its vertical position between the men, Harry reappears.) [2019 October 16, Christer Eriksson, Harry, det som skiljer oss åt är ett hårstrå, Norstedts, →ISBN:]
-
Storsvängen stjälpte glaset upp och ner. Dess röda innehåll försvann otroligt snabbt. (Storsvängen tossed off the glass. Its red contents disappeared incredibly quickly.) [1939, Josef Bertil Kjellgren, "Smaragden": roman:]
-
Han stjälpte honom vid alla tillfällen; om jag icke hulpit, åtminstone har jag alldrig stjälpt någon. ((please add an English translation of this quotation)) [1777, Anders af Botin, Svenska språket i tal och skrift]
Additional Information
Etymology
1. fsv. stiälpa (st. o. sv. v.); jfr ä. d. stelpe (sv. v.), fvn. stelpa (sv. v.), hindra, bringa att upphöra, nor. dial. stelpa (sv. v.), hindra, skada, ävensom fsax. stelpōn, hindra, stoppa, mlt. o. mnl. stelpen, dets.; sannol. besläktat med STOLPE; i bet.
II (3 o.) 4 möjl. delvis lån från mlt. — Jfr STALP, STJÄLPA, sbst. References:
1
2. From Old Swedish stiælpa, from Old Norse stelpa, from Proto-Germanic *stalpijaną, causative of *stelpaną. See: Old Swedish '
stiælpa'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.