Etymology
1. sv. dial. stöka, hopsamla ris o. kvistar, pyssla, städa, äv. (Gotl.): röra i elden med en käpp; sannol. etymologiskt identiskt med nor. nn. stauke, stöta, hacka, stampa, gå långsamt, o. i avljudsförh. till dels STOKA, dels STUKA, sbst.
1 o. v.
1 — Jfr STÖK, sbst.
1, STÖKA, v.
2, STÖKIG, adj.
2
2. sannol. felaktig uppsnyggning av sv. dial. ståka, gå stötande med fötterna, bullra, larma, stoja, motsv. nor.
ståke, stoja, ha bråttom, etymologiskt identiskt med STOKA. — Jfr STÖKA, v.
1 References:
1 2
3. From a verb meaning "to move things around," from or cognate Middle Low German stûken (“to push, bump, compress”), from Old Saxon *stūkan, from Proto-Germanic *stūkaną (“to be stiff, push”), from Proto-Indo-European *(s)tewg- (“to pound, push, beat”).
4. By surface analysis, stök + -a. Possibly related to English stook, stoke. Compare origin of stock, stuka.