In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | spotta |
| Present | spottar |
| Past | spottade |
| Imperative | spotta |
| Supine | spottat |
Verbs conjugated like 'spotta'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'spotta'
potta,
skotta,
slotta,
sotta,
spatta,
spetta,
sponta,
sporta,
spytta,
bespotta,
Translations
spit, to evacuate (saliva or another substance) from the mouth, etc.
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Solen sken och bogen spottade skum.
-
Då steg där upp av moln en kolsvart vägg och brotten spotta över lovarts bog.
-
så stoppar han sin snugga, tänder an och spottar ut en sky av tobakslut i lä— som gammal sjöman— och han gormar: — Nej— d’ ä en jädrans lögn å få en blund, så länge herrns kamrater håller låda!
Additional Information
Etymology
1. fsv. spotta, sputta; jfr fd. sputtæ (d. dial. sputte), nor. dial. sputta; sannol. besläktat med SPUTA, v. — Jfr SPOTT, sbst.
1, SPOTTA, sbst.
3, SPYTTA, v. fsv. spotta; motsv. fd. spottæ (d. spotte), fvn. spotta, nor. dial. spotta, ffris. spottia, mlt., mnl. spotten (nl. spotten), fht. spottōn (t. spotten); sannol. (till en) ombildning med expressiv konsonantförlängning av (stammen i) det v. som föreligger i fht. spotōn, håna; möjl. dock närmast avledn. av SPOTT, sbst.
3 — Jfr BESPOTTA (i bet. 2
, 3), SPOTTIG, adj.
3 References:
1 2
2. From Old Swedish spotta, from Proto-Germanic *spuþþōną. See: Proto-Germanic '
*spuþþōną'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.