Etymology
1. fsv. smälta (ipf. smalt, i bet. 1) o. smälta (ipf. smälte, i bet. 2); jfr fd. smæltæ (med svag böjning, i bet. 1 o. 2
; d. smelte), nor.
smelte (med svag böjning, i bet. 1 o. 2), nor. dial. smelta (starkt o. svagt, i bet. 1 resp. 2), mlt. smelten (starkt o. svagt; lt. smelten, smölten), mnl. smelten, smilten (starkt o. svagt; nl.
smelten, med stark böjning), fht. smelzan (starkt), smelzen (svagt), varav mht. smelzen (starkt o. svagt; t.
schmelzen); jfr äv. dels fvn. smeltr, adj., emaljerad, inlagd med metall, dels eng. smelt (sannol. av mlt. smelten l. mnl. smelten); variantform (med
s-) till den rot som äv. föreligger i MALT, MULTEN o. lat. mollis, mjuk, gr. μέλδω, gör mjuk, smälter, sanskr. mṛḍú-, mjuk, o. som utgör en utvidgning av roten i MALA; i nord. spr. möjl. lån från mlt. l. mnl.; det svaga verbet är i de germ. spr. bildat ss. kausativum till det starka. — Jfr MJÄLTE, SMALS, SMUL, adj.
1, SMULT, sbst.
2, SMULTEN, SMULTER, SMÄLT, sbst.
1—3, 5—6, SMÄLTA, sbst.
1, SMÄLTBAR sv. dial. smälta ihop; till SMÄLT, sbst.
4, SMÄLTA, sbst.
3 References:
1 2
2. From Old Swedish smælta, from Old Norse *smelta, from Proto-Germanic *smeltaną. See: Old Swedish '
smælta', Proto-Germanic '
*smeltaną'.
Verbs referencing "smälta"
Low Saxon smölten.