kungöra – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of kungöra

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivekungöra
Presentkungör
Pastkungjorde
Imperativekungöra
Supinekungjort

Translations

  • divulge, to indicate publicly; to proclaim
  • promulgate, to make known public
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    Additional Information

    Etymology

    1. fsv. kungöra; jfr d. kundgøre, senisl. kunngera; bildat till fsv. kunder, kunnig, känd (se KUND, adj.), efter mnt. kund(ich) dōn References: 1
    2. From Old Swedish kungöra, ultimately from the root of the obsolete kund (“known”) (see kunna (“to know”)), with influence from German kundmachen (“to announce, make known”). See: German, old spelling 'kundmachen'.

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: kungörande

    Indicative

    Present

    jagkungör
    dukungör
    han;honkungör
    vikungöra
    nikungöra
    dekungöra

    Perfect

    jaghar kungjort
    duhar kungjort
    han;honhar kungjort
    viha kungjort
    niha kungjort
    deha kungjort

    Past

    jagkungjorde
    dukungjorde
    han;honkungjorde
    vikungjorde
    nikungjorde
    dekungjorde

    Pluperfect

    jaghade kungjort
    duhade kungjort
    han;honhade kungjort
    vihade kungjort
    nihade kungjort
    dehade kungjort

    Future

    jagskulle kungöra
    duskulle kungöra
    han;honskulle kungöra
    viskola kungöra
    niskola kungöra
    deskola kungöra

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) kungjort
    duskulle ha(va) kungjort
    han;honskulle ha(va) kungjort
    viskola ha(va) kungjort
    niskola ha(va) kungjort
    deskola ha(va) kungjort

    Conjunctive

    Present

    jagmå kungöra
    dumå kungöra
    han;honmå kungöra
    vimå kungöra
    nimå kungöra
    demå kungöra

    Perfect

    jagmå ha(va) kungjort
    dumå ha(va) kungjort
    han;honmå ha(va) kungjort
    vimå ha(va) kungjort
    nimå ha(va) kungjort
    demå ha(va) kungjort

    Past

    jagskulle kungöra
    duskulle kungöra
    han;honskulle kungöra
    viskulle kungöra
    niskulle kungöra
    deskulle kungöra

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) kungjort
    duskulle ha(va) kungjort
    han;honskulle ha(va) kungjort
    viskulle ha(va) kungjort
    niskulle ha(va) kungjort
    deskulle ha(va) kungjort

    Conditional

    Present

    jagskulle kungöra
    duskulle kungöra
    han;honskulle kungöra
    viskulle kungöra
    niskulle kungöra
    deskulle kungöra

    Perfect

    jagskulle ha(va) kungjort
    duskulle ha(va) kungjort
    han;honskulle ha(va) kungjort
    viskulle ha(va) kungjort
    niskulle ha(va) kungjort
    deskulle ha(va) kungjort

    Imperative

    dukungöra
    viLåt oss kungöra
    nikungöra

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    kungöra (st.v.)
    kɷnnjoɷdist (Munsala ÖB), kunnjoɷ:ḷ (Närpes ÖB), kunngära (Nagu ÅB), konndjöra (västra Nyland), ‑göra (Kyrkslätt NL), kunngöra (Sibbo NL)
    officiellt tillkännage (ngt). (alla anförda orter) ;
    Examples
    • prⱸstin kunnjoɷ:ḷ aⱹt frɷå:n prⱸdikstoɷḷin (Närpes ÖB)