kullra – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of kullra

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivekullra
Presentkullrar
Pastkullrade
Imperativekullra
Supinekullrat

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

1. sannol. lån från nt. kullern, rulla, tulta, välva (se KULLRA, v.2). — Jfr KULLER, sbst.1
2. jfr y. fsv. kulra, rulla? (PMånsson 565 (: kwlrandis, p. pr.)); sannol. av nt. kullern, motsv. t. kollern; jfr t. dial. koller, kula, till kulle, kula (motsv. t. kugel, kula). — Jfr KULLRARE
3. sidoform till KOLLRA, v.2 References: 1 2 3

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: kullrande

Indicative

Present

jagkullrar
dukullrar
han;honkullrar
vikullra
nikullra
dekullra

Perfect

jaghar kullrat
duhar kullrat
han;honhar kullrat
viha kullrat
niha kullrat
deha kullrat

Past

jagkullrade
dukullrade
han;honkullrade
vikullrade
nikullrade
dekullrade

Pluperfect

jaghade kullrat
duhade kullrat
han;honhade kullrat
vihade kullrat
nihade kullrat
dehade kullrat

Future

jagskulle kullra
duskulle kullra
han;honskulle kullra
viskola kullra
niskola kullra
deskola kullra

Future Perfect

jagskulle ha(va) kullrat
duskulle ha(va) kullrat
han;honskulle ha(va) kullrat
viskola ha(va) kullrat
niskola ha(va) kullrat
deskola ha(va) kullrat

Conjunctive

Present

jagmå kullra
dumå kullra
han;honmå kullra
vimå kullra
nimå kullra
demå kullra

Perfect

jagmå ha(va) kullrat
dumå ha(va) kullrat
han;honmå ha(va) kullrat
vimå ha(va) kullrat
nimå ha(va) kullrat
demå ha(va) kullrat

Past

jagskulle kullra
duskulle kullra
han;honskulle kullra
viskulle kullra
niskulle kullra
deskulle kullra

Pluperfect

jagskulle ha(va) kullrat
duskulle ha(va) kullrat
han;honskulle ha(va) kullrat
viskulle ha(va) kullrat
niskulle ha(va) kullrat
deskulle ha(va) kullrat

Conditional

Present

jagskulle kullra
duskulle kullra
han;honskulle kullra
viskulle kullra
niskulle kullra
deskulle kullra

Perfect

jagskulle ha(va) kullrat
duskulle ha(va) kullrat
han;honskulle ha(va) kullrat
viskulle ha(va) kullrat
niskulle ha(va) kullrat
deskulle ha(va) kullrat

Imperative

dukullra
viLåt oss kullra
nikullra

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

kullra (v.I)
kollär, koldär (Nykarleby ÖB), kɷldär (Munsala ÖB, Björköby ÖB, Replot ÖB, Korsholm ÖB, Pyttis NL), kuldⱸr (Kvevlax ÖB), kɷldⱸr (Petalax ÖB, Pörtom ÖB, Korsnäs ÖB), kuldra (Kumlinge ÅL), kɷlʼdra (Kumlinge ÅL, Brändö ÅL), kɷldra (nSt), kɷllra (Kyrkslätt NL), kuldär (Pernå NL, Lappträsk NL, Strömfors NL)
; (Pernå NL) .
Examples
  • å slåo til an så an kollra inåt spi:srå:en (Replot ÖB)
  • boldn kuldrar (Lappträsk NL)
  • bå:nen koldrar på bakkan (Nykarleby ÖB)
  • vi va ɷpp i ⱸin bakksy:do o kɷldra nⱸ:r tidan si:dlⱸnjis (Strömfors NL)
  • fåḷan hans liggär å kollrar se i snö:dri:vån (Nykarleby ÖB)
  • ja kuldrast i grⱸsi (Pernå NL)
  • hⱸ ⱸ so ha:lt at man kuldrar (Lappträsk NL)
  • så han ti kuldär ufför i golvi frå:n tⱸ guŋŋstɷ:ln (Strömfors NL)
  • hanʼ kɷlʼdra kɷlʼlʼ (Brändö ÅL)
  • kom iu:t kɷldär na snøbollar (Björköby ÖB)
  • (vi) mosta jɷ bara kɷldär tⱸi (sälkropparna) ti ʃø:ss tiba:k (Replot ÖB)
  • ba:ṇän bru:kar kɷlʼdra mä ju:ḷ som dom så:gar o (:av) stokkar (Kumlinge ÅL)
  • han kɷlʼdrar stⱸinʼ (Brändö ÅL)
  • vi sku tå kuldär tⱸ stⱸin mä: nä:r vi va tri: mann stark (Strömfors NL)
  • ⱸin ka:r kɷnd kuldär undan tⱸ stⱸin (Pernå NL)