Etymology
1. vb, = da. hyre, från mlty.
2. hûren = ags. hýran (eng. hiré). Av
3. ovisst ursprung, jfr senast Seip 2: 67.
4. Härtill: sbst.
hyra, från mlty. hûre =
5. ägs. hyr (eng. hire). Både som vb. o.
6. sbst. synes det sv. ordet äldst ha
7. brukats om sjöförhållanden:
få
8. (båtsmännen)
for en hyro o.
hyra skep 1532
9. osv. fram till o. 1630-40, då båda orden
10. uppträda i andra betyd. - Det inhemska
11. ordet för 'hyra' är fsv.
leghia, även i
12. Bib. 1541 = leja. -
Han har fått sin hyra,
13. han har fått sig ett rus,
14. t. ex. Rosenfeldt († 1700) hos Hans.
15. Vitt. 16: 218, Holmström Hans. Vitt.
16. 6: 211, Lind 1749 osv., anses av Tamm
17. Gransk, s. 10 kunna utgå från y. fsv.,
18. sv. dial.
hira, yrsel. Härför kunde möjl.
19. ett ex. från I. Erici tala (1642): 'Tå
20. ett Nööt bekommer Hyro, theraff thet
21. löper omkring'. Uttr. syftar dock säkerl.
22. i stället på den betalning som en matros
23. får efter slutad sjöresa: det användes
24. f. ö. i litter. gärna av sjömän, t. ex.
25. Rosenfeldt (ovan) o. Tersmeden '2: 109
26. (o. 1780): 'Hvad herrarne ej vid bordet
27. fått af sin hyra gafs dem efter
28. middagen' (jfr under
kapten o.
nock).
29. -
Hyresgäst osv., väl efter ett ä.
30. lty.
hüres-, jfr y. lty.
hürs-mann, hyresgäst.
31. liksom d.
hyre av mnt. hūren; jfr ffris. hēra, t. heuern, feng. hȳrian, eng. hire; av okänt urspr. References:
1
32. From Middle Low German hüre, from Old Saxon huria.
Verbs referencing "hyra"
English
hire.