Etymology
1. 1788, 1792 (jfr nedan), Weste
2. 1807, ett blott svenskt ord; enl. v.
3. Friesen Spr. o. st. 1: 230 f. ett egentl,
4. götaländskt verb, avlett av en adj.-stam
5. hagh, hög, motsv. no. haag, hægre
6. Telem., en blandningsform av
hög o.
7. ha- (se
Hå-); alltså egentl.: göra högre,
8. sedan opersonl.: 'landet (osv.) hägrar',
9. dvs. synes högt upp i luften. Jfr sv. dial.
10. hägda ds., avlett av samma hägh-, o.
11. isl. hilla, no. hjelme m. fl., till isl. hjallr,
12. upphöjd ställning (se
hylla 1). - Om
13. formen jfr senast H. Pipping SNF XII.
14. 1: 66, 77. - Ordet
hägra jämte dess
15. avledning
hägring tycks först i början
16. av 1800-t. ha blivit rotfäst i riksspr.
17. Hägring betecknas 1792 av S. Ödmann
18. som ett skärgårdsord. - I vissa ösv. dial.
19. förekommer i samma betyd.
skulla, även:
20. avledn. av en adj.-stam hāg, komp. hägre, motsv. nor. dial. håg, komp. hægre, sidoform till HÖG, adj.; jfr HAJA, v.
2 Bet. är eg. ”göra” l. ”bliva högre”; jfr att det för hägringar är karakteristiskt att föremålen synas upphöjda över synranden. Se
OvFriesen i SoS 1901, s. 229 f. References: 1
21. Probably originally meaning "make higher." Compare how mirages sometimes hover over the horizon.