fingra – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of fingra

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivefingra
Presentfingrar
Pastfingrade
Imperativefingra
Supinefingrat

Translations

  • finger, to poke
  • prod, to poke
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    • Han fingrade nervöst på vinglaset (He fingered the wine glass nervously)

    Additional Information

    Etymology

    jfr d. fingre, t. fingern; till FINGER; jfr äv. FINGRERA References: 1

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: fingrande

    Indicative

    Present

    jagfingrar
    dufingrar
    han;honfingrar
    vifingra
    nifingra
    defingra

    Perfect

    jaghar fingrat
    duhar fingrat
    han;honhar fingrat
    viha fingrat
    niha fingrat
    deha fingrat

    Past

    jagfingrade
    dufingrade
    han;honfingrade
    vifingrade
    nifingrade
    defingrade

    Pluperfect

    jaghade fingrat
    duhade fingrat
    han;honhade fingrat
    vihade fingrat
    nihade fingrat
    dehade fingrat

    Future

    jagskulle fingra
    duskulle fingra
    han;honskulle fingra
    viskola fingra
    niskola fingra
    deskola fingra

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) fingrat
    duskulle ha(va) fingrat
    han;honskulle ha(va) fingrat
    viskola ha(va) fingrat
    niskola ha(va) fingrat
    deskola ha(va) fingrat

    Conjunctive

    Present

    jagmå fingra
    dumå fingra
    han;honmå fingra
    vimå fingra
    nimå fingra
    demå fingra

    Perfect

    jagmå ha(va) fingrat
    dumå ha(va) fingrat
    han;honmå ha(va) fingrat
    vimå ha(va) fingrat
    nimå ha(va) fingrat
    demå ha(va) fingrat

    Past

    jagskulle fingra
    duskulle fingra
    han;honskulle fingra
    viskulle fingra
    niskulle fingra
    deskulle fingra

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) fingrat
    duskulle ha(va) fingrat
    han;honskulle ha(va) fingrat
    viskulle ha(va) fingrat
    niskulle ha(va) fingrat
    deskulle ha(va) fingrat

    Conditional

    Present

    jagskulle fingra
    duskulle fingra
    han;honskulle fingra
    viskulle fingra
    niskulle fingra
    deskulle fingra

    Perfect

    jagskulle ha(va) fingrat
    duskulle ha(va) fingrat
    han;honskulle ha(va) fingrat
    viskulle ha(va) fingrat
    niskulle ha(va) fingrat
    deskulle ha(va) fingrat

    Imperative

    dufingra
    viLåt oss fingra
    nifingra

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    fingra (v.I)
    fiŋgär (Nykarleby ÖB, Munsala ÖB, Kvevlax ÖB, Tjöck ÖB, Lappfjärd ÖB, Sideby ÖB, Brändö ÅL), fiŋŋra (Geta ÅL, Jomala ÅL), fiŋgra (Kumlinge ÅL)
    . fingra omp. o. a.II 3 el. på el. uppå (ngt);
    Examples
    • läta bḷi ti fingär åm strompstikkona (Nykarleby ÖB)
    • an ska it fiŋgär op a:däras (Lappfjärd ÖB)
    • tu ska inʼt fiŋgär på skru:vinʼ (:penis) (Brändö ÅL)