förvarna – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of förvarna

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveförvarna
Presentförvarnar
Pastförvarnade
Imperativeförvarna
Supineförvarnat

Translations

  • warn, to notify someone of something
  • forewarn, to warn in advance
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    Additional Information

    Etymology

    1. fsv. forvarna, sv. dial. (Finl.) förvarna; till FÖR- II B References: 1
    2. From Old Swedish forvarna, from a Swedish dialect in Finland. Cognate with German vorwarnen and English forewarn. Equivalent to för- + varna. See: German, old spelling 'vorwarnen', English 'forewarn'.

    Verbs referencing "förvarna"

    English forewarn.

    Cognates

    See the 2 cognates of förvarna

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: förvarnande

    Indicative

    Present

    jagförvarnar
    duförvarnar
    han;honförvarnar
    viförvarna
    niförvarna
    deförvarna

    Perfect

    jaghar förvarnat
    duhar förvarnat
    han;honhar förvarnat
    viha förvarnat
    niha förvarnat
    deha förvarnat

    Past

    jagförvarnade
    duförvarnade
    han;honförvarnade
    viförvarnade
    niförvarnade
    deförvarnade

    Pluperfect

    jaghade förvarnat
    duhade förvarnat
    han;honhade förvarnat
    vihade förvarnat
    nihade förvarnat
    dehade förvarnat

    Future

    jagskulle förvarna
    duskulle förvarna
    han;honskulle förvarna
    viskola förvarna
    niskola förvarna
    deskola förvarna

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) förvarnat
    duskulle ha(va) förvarnat
    han;honskulle ha(va) förvarnat
    viskola ha(va) förvarnat
    niskola ha(va) förvarnat
    deskola ha(va) förvarnat

    Conjunctive

    Present

    jagmå förvarna
    dumå förvarna
    han;honmå förvarna
    vimå förvarna
    nimå förvarna
    demå förvarna

    Perfect

    jagmå ha(va) förvarnat
    dumå ha(va) förvarnat
    han;honmå ha(va) förvarnat
    vimå ha(va) förvarnat
    nimå ha(va) förvarnat
    demå ha(va) förvarnat

    Past

    jagskulle förvarna
    duskulle förvarna
    han;honskulle förvarna
    viskulle förvarna
    niskulle förvarna
    deskulle förvarna

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) förvarnat
    duskulle ha(va) förvarnat
    han;honskulle ha(va) förvarnat
    viskulle ha(va) förvarnat
    niskulle ha(va) förvarnat
    deskulle ha(va) förvarnat

    Conditional

    Present

    jagskulle förvarna
    duskulle förvarna
    han;honskulle förvarna
    viskulle förvarna
    niskulle förvarna
    deskulle förvarna

    Perfect

    jagskulle ha(va) förvarnat
    duskulle ha(va) förvarnat
    han;honskulle ha(va) förvarnat
    viskulle ha(va) förvarnat
    niskulle ha(va) förvarnat
    deskulle ha(va) förvarnat

    Imperative

    duförvarna
    viLåt oss förvarna
    niförvarna

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    förvarna (v.I)
    föv´a:rn (Terjärv ÖB), fyv´a:ṇ (Kronoby ÖB, Esse ÖB, Pedersöre ÖB, Purmo ÖB)
    . = förvara1 . (alla anförda orter) ;
    Examples
    • hɷn sku most ligga ⱸn må:na ha doktⱺrinʼ förva:ṇa (Kumlinge ÅL)
    • ja bḷäi förva:rṇa för ä (Houtskär ÅB)
    • dom kom int ti förva:rṇ ɷn ⱸn iŋgin skɷ få: si: ⱸ (Tenala NL)