försona – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of försona

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveförsona
Presentförsonar
Pastförsonade
Imperativeförsona
Supineförsonat

Translations

  • atone, to clear someone else of wrongdoing
  • reconcile, to restore a friendly relationship
  • Synonyms & Antonyms

    Synonyms

    förlika
    blidka, medla
    sona
    gottgöra

    Sample Sentences

    Additional Information

    Etymology

    1. fsv. forsona, liksom d. forsone efter mnt. vorsonen; till FÖR- II B o. SONA. Formen -sön- beror på inflytande från t. versöhnen References: 1
    2. From Old Swedish forsona, from Middle Low German vorsonen. Equivalent of för- + sona. Cognate with Danish forsone. See: Danish 'forsone'.

    Cognates

    See the 2 cognates of försona

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: försonande

    Indicative

    Present

    jagförsonar
    duförsonar
    han;honförsonar
    viförsona
    niförsona
    deförsona

    Perfect

    jaghar försonat
    duhar försonat
    han;honhar försonat
    viha försonat
    niha försonat
    deha försonat

    Past

    jagförsonade
    duförsonade
    han;honförsonade
    viförsonade
    niförsonade
    deförsonade

    Pluperfect

    jaghade försonat
    duhade försonat
    han;honhade försonat
    vihade försonat
    nihade försonat
    dehade försonat

    Future

    jagskulle försona
    duskulle försona
    han;honskulle försona
    viskola försona
    niskola försona
    deskola försona

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) försonat
    duskulle ha(va) försonat
    han;honskulle ha(va) försonat
    viskola ha(va) försonat
    niskola ha(va) försonat
    deskola ha(va) försonat

    Conjunctive

    Present

    jagmå försona
    dumå försona
    han;honmå försona
    vimå försona
    nimå försona
    demå försona

    Perfect

    jagmå ha(va) försonat
    dumå ha(va) försonat
    han;honmå ha(va) försonat
    vimå ha(va) försonat
    nimå ha(va) försonat
    demå ha(va) försonat

    Past

    jagskulle försona
    duskulle försona
    han;honskulle försona
    viskulle försona
    niskulle försona
    deskulle försona

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) försonat
    duskulle ha(va) försonat
    han;honskulle ha(va) försonat
    viskulle ha(va) försonat
    niskulle ha(va) försonat
    deskulle ha(va) försonat

    Conditional

    Present

    jagskulle försona
    duskulle försona
    han;honskulle försona
    viskulle försona
    niskulle försona
    deskulle försona

    Perfect

    jagskulle ha(va) försonat
    duskulle ha(va) försonat
    han;honskulle ha(va) försonat
    viskulle ha(va) försonat
    niskulle ha(va) försonat
    deskulle ha(va) försonat

    Imperative

    duförsona
    viLåt oss försona
    niförsona

    Swedish Dialects of Finland