In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | anamma |
| Present | anammar |
| Past | anammade |
| Imperative | anamma |
| Supine | anammat |
Verbs conjugated like 'anamma'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'anamma'
inamma,
amma,
ankomma,
ansamla,
avdamma,
avkamma,
blamma,
bramma,
damma,
flamma,
Translations
adopt, to take or receive as one's own what is not so naturally
espouse, accept, support, take as one’s own
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Jäklar anamma!
-
Förr fanns det folk, jäklar anamma!
-
Från trick och slammer och grogg och rök de lagt sig ljuvt att vila, gentila och virila och trankila, mens Österman sin nattkrök fromt anammar.
Additional Information
Etymology
1. fsv.
anam(m)a = da.
2. anamme, från mlty.
annamen, taga emot,
3. närmast avlett av sbst.
anname,
4. mottagande, i avljudsförh. till
nemen, taga
5. (se
angenäm o.
förnimma ävensom
6. astronomi).
7. fsv. an(n)am(m)a, af mnt. annamen, taga emot, taga till sig; jfr d. anamme; jfr äfv. mnt. annemen, t.
annehmen (jfr
annema ofvan). Mnt. annamen, hvilket sannol. är bildadt i nära anslutning till sbst. anname, är sammansatt med an (se AN-, prefix
1) o. sammanhänger till sin sista del med mnt. nemen, t.
nehmen; jfr AFNÄMARE, ANGENÄM, FÖRNIMMA, FÖRNÄM m. fl. Det redan under medeltiden vanliga, numera allmänna skrifsättet med enkelt n beror därpå, att känslan för ordets egenskap att vara sammansatt försvunnit o. att första stafvelsen från gammalt uttalats utan tonvikt; jfr
Tamm Etym. ordb. Med afs. på förlängningen af m mellan vokaler jfr Noreen Gesch. der nord. spr. 604 (1898) References: 1
8. From Old Swedish anama, annama, anamma, annamma, from Middle Low German annamen (“receive”), from an (akin to on) + nemen (akin to German nehmen (“to take”), English nim and Swedish förnimma), influenced by the noun anname (“receiption, act of receiving”). Cognate with Danish annamme, Norwegian Bokmål annamme, Norwegian Nynorsk annamme, annamma, German annehmen, Low German annehmen, Dutch aannemen and Old English onniman (“to receive, take”). See: Old Swedish 'anama', German, old spelling 'nehmen', English 'nim', Swedish 'förnimma', Danish 'annamme', Norwegian 'annamme', Norwegian, nynorsk 'annamme', German, old spelling 'annehmen', Low Saxon 'annehmen', Dutch 'aannemen'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.