Noun: riddare
Hyphenation:
Gender: Common gender
Nominative
| Sg. Indef. | riddare |
| Sg. Def. | riddaren |
| Pl. Indef. | riddare |
| Pl. Def. | riddarna |
Genitive
| Sg. Indef. | riddares |
| Sg. Def. | riddarens |
| Pl. Indef. | riddares |
| Pl. Def. | riddarnas |
Sample Sentences
-
en riddare på sin springare (a knight on his steed)
-
Riddaren drog sitt svärd (The knight drew his sword)
-
Draken sprutade eld på riddaren (The dragon spewed fire ["sprayed" – idiomatic for breathing fire] on the knight)
-
Riddaren dräpte draken (The knight slew the dragon)
-
dubbas till riddare (be dubbed a knight / be knighted [in a historical context – adlas is more common otherwise])
Nouns inflected like riddare
nedbrytare,
uppstickare,
tråddragare,
sejare,
dragspelare,
saxare,
stadsplanerare,
sopare,
nullpekare,
sotare,
sjåare,
privatdeckare,
kastilianare,
uppläsare,
mjölnare,
ettgreppsblandare,
anskaffare,
kärnkraftsanhängare,
filmarbetare,
barnarbetare, etc. (List truncated at 20 nouns)
Etymology
From Old Norse riddari, from Middle Low German ridder (“rider, knight”). See: Old Norse Nouns '
riddari'.
Verbs referencing "riddare"
Danish Nouns
ridder, Norwegian Bokmål Nouns
ridder.
Translations