Noun: älva
Hyphenation:
Gender: Common gender
Nominative
| Sg. Indef. | älva |
| Sg. Def. | älvan |
| Pl. Indef. | älvor |
| Pl. Def. | älvorna |
Genitive
| Sg. Indef. | älvas |
| Sg. Def. | älvans |
| Pl. Indef. | älvors |
| Pl. Def. | älvornas |
Sample Sentences
-
Då vilar min blommande ö vid din barm, du dunkelblå, vindstilla fjärd. Och julinattsskymningen smyger sig varm till sovande buskar och träd. Min älva, du dansar så lyssnande tyst och tänker att karlar är troll. Den skälver, din barnsliga hand som jag kysst, och valsen förklingar i moll. (Then my blossoming island rests [then rests my blossoming island] on your bosom, you dark blue, still ["windstill," currently windless] archipelago / bay. And the dusk of the July night sneaks, warm, to sleeping bushes and trees. My fairy [or "elf," but with different connotations], you dance so quietly, listening ["listeningly quiet"], and think to yourself [to avoid the ambiguity of just "think" here in English] that men are trolls. It trembles, your childish hand that I have kissed, and the waltz fades away in minor [key].) [1932, Evert Taube, “Calle Schewens vals [Calle Schewen's Waltz]”:]
Nouns inflected like älva
hojtarolja,
pocketrea,
syssla,
inbjudningslista,
kroppkaka,
snäppa,
snärja,
snärta,
snäcka,
snurra,
snippa,
salvia,
urtavla,
grendosa,
smitta,
smocka,
smedja,
togolesiska,
slunga,
slinka, etc. (List truncated at 20 nouns)
Etymology
From Old Swedish ælf, from Old Norse alfr, from Proto-Germanic *albiz (“fairy, elf”). See: Old Norse Nouns '
alfr'.
Translations