spjärna – Swedish verb conjugation

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitive	spjärna
Present	spjärnar
Past	spjärnade
Imperative	spjärna
Supine	spjärnat

Verbs conjugated like 'spjärna'

abalienera, abandonnera, abbreviera, abdikera, abila, ablaktera, abonnera, abortera, abradera, absentera, absolvera, absorbera, abstrahera, accedera, accelerera, accentera, accentuera, acceptera, accisera, acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)

Verbs similar to 'spjärna'

spjärka, stjärna, fjärna, järna, spänna, spärra, spjäla, spjälka, spjälla, stjärta,

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Han spjärnade emot med fötterna (He pushed back with his feet)

Additional Information

Etymology

1. fsv. spiärna (ipf. sparn, sperde, spernade), sv. dial. spjärna, spärna; sannol. dels liksom fvn. sperna (ipf. sparn) ett starkt verb, där den urspr. stamvokalen ombildats gm anslutning till sådana verb som fsv. biærgha (se BÄRGA) o. HJÄLPA (jfr fvn. sporna, fsax. spurnan, trampa sönder, feng. spurnan, spornan, eng. spurn), dels liksom fvn. sperna (ipf. -ti) ett i avljudsförh. härtill stående svagt verb; till roten i find. sphurati, lat. spernere, stöta bort, o. lit. spirti. — Jfr MOT-SPJÄRNIG, SPJÄRN, SPÄNNA, v.2, SPARKA, SPRINGA, v. References: 1
2. Inherited from Old Swedish spiærna, from Proto-Germanic *spurnaną, from Proto-Indo-European *sperH-. See: Old Swedish 'spiærna', Old Swedish 'spiærna', Proto-Germanic '*spurnaną'.

Cognates

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: spjärnande

Indicative

Present

jag	spjärnar
du	spjärnar
han;hon	spjärnar
vi	spjärna
ni	spjärna
de	spjärna

Perfect

jag	har spjärnat
du	har spjärnat
han;hon	har spjärnat
vi	ha spjärnat
ni	ha spjärnat
de	ha spjärnat

Past

jag	spjärnade
du	spjärnade
han;hon	spjärnade
vi	spjärnade
ni	spjärnade
de	spjärnade

Pluperfect

jag	hade spjärnat
du	hade spjärnat
han;hon	hade spjärnat
vi	hade spjärnat
ni	hade spjärnat
de	hade spjärnat

Future

jag	skulle spjärna
du	skulle spjärna
han;hon	skulle spjärna
vi	skola spjärna
ni	skola spjärna
de	skola spjärna

Future Perfect

jag	skulle ha(va) spjärnat
du	skulle ha(va) spjärnat
han;hon	skulle ha(va) spjärnat
vi	skola ha(va) spjärnat
ni	skola ha(va) spjärnat
de	skola ha(va) spjärnat

Conjunctive

Present

jag	må spjärna
du	må spjärna
han;hon	må spjärna
vi	må spjärna
ni	må spjärna
de	må spjärna

Perfect

jag	må ha(va) spjärnat
du	må ha(va) spjärnat
han;hon	må ha(va) spjärnat
vi	må ha(va) spjärnat
ni	må ha(va) spjärnat
de	må ha(va) spjärnat

Past

jag	skulle spjärna
du	skulle spjärna
han;hon	skulle spjärna
vi	skulle spjärna
ni	skulle spjärna
de	skulle spjärna

Pluperfect

jag	skulle ha(va) spjärnat
du	skulle ha(va) spjärnat
han;hon	skulle ha(va) spjärnat
vi	skulle ha(va) spjärnat
ni	skulle ha(va) spjärnat
de	skulle ha(va) spjärnat

Conditional

Present

jag	skulle spjärna
du	skulle spjärna
han;hon	skulle spjärna
vi	skulle spjärna
ni	skulle spjärna
de	skulle spjärna

Perfect

jag	skulle ha(va) spjärnat
du	skulle ha(va) spjärnat
han;hon	skulle ha(va) spjärnat
vi	skulle ha(va) spjärnat
ni	skulle ha(va) spjärnat
de	skulle ha(va) spjärnat

Imperative

du	spjärna
vi	Låt oss spjärna
ni	spjärna

spjärna – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of spjärna

Modern Swedish

All Forms

Verbs conjugated like 'spjärna'

Verbs similar to 'spjärna'

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

Cognates

Swedish AD ~1900

Indicative

Present

Perfect

Past

Pluperfect

Future

Future Perfect

Conjunctive

Present

Perfect

Past

Pluperfect

Conditional

Present

Perfect

Imperative

Swedish Dialects of Finland