Etymology
1. jfr d. skvætte; av ljudhärmande urspr. (jfr SKVATTA, v.
1, SKVITTA, v.
1), möjl. etymologiskt identiskt med SKVÄTTA, v.
2 — Jfr SKVÄTTA, sbst.
2 sv. dial. skvätta (med stark o. svag böjning); jfr d. skvætte, nor.
skvette, nyisl. skvetta; av ljudhärmande urspr. (jfr SKVÄTT, interj., SKVATTA, v.
2, SKVATTRA, v.
2, SKVITTRA, v.
2, SKVÄTTRA, v.
2), möjl. etymologiskt identiskt med SKVÄTTA, v.
1; formen
skvitta sannol. analogiskt bildad till ipf. sg.
skvatt (jfr BRISTA, v., med ipf. sg.
brast). — Jfr SKUTTA, v.
2, SKVATT, sbst. o. interj., SKVÄTT, sbst.
1, SKVÄTTA, sbst.
2—3 o.
3—4, SKVÄTTEN sv. dial. skvätta; av ljudhärmande urspr., sannol. etymologiskt identiskt med SKVÄTTA, v.
2 — Jfr SKVÄTT, sbst.
5 sv. dial. (Finl.) skvätta; sannol. överförd anv. av SKVÄTTA, v.
2 (jfr SKVALTA, v.
4, SKVALTRA, v.
2). — Jfr SKVÄTT, sbst.
2 References:
1 2 3 4
2. Onomatopoeic.
Verbs referencing "skvätta"
English
squander.