In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | sköta |
| Present | sköter |
| Past | skötte |
| Imperative | sköt |
| Supine | skött |
Verbs conjugated like 'sköta'
andtäppa,
anlöpa,
anmärka,
anröka,
ansöka,
avblåsa,
avfläka,
avhjälpa,
avhysa,
avklippa,
avkröka,
avlysa,
avläka,
avläsa,
avlöpa,
avlösa,
avmärka,
avmäta,
avresa,
avröka, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'sköta'
kota,
skita,
skoga,
skoja,
skola,
skona,
skopa,
skorta,
sköta,
skotta,
Translations
mind, to look after, take care of
conduct, direct or manage
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Sen fick prästen ta hand om matrosen bäst han ville, och han skötte väl om kvarlevorna efter ritualen.
-
Han har betalt för att sköta om mitt mellanhavande med högre makter.
-
Hur jag sköter pengarna blir en annan fråga.
-
Nu hade han en liten gård nere i södra skärgårn, se, och när Elgen blev sjuk, så sa hustrun, att hon måste ha en karl på gården, för hon stog inte ut med att sköta rulljangsen själv.
-
Den förra ägaren hade inte kunnat sköta den.
-
— Nej, nej, felet var det att jag inte hade skött den, båten var den bästa båt av det slaget i hela Roslagen.
-
Det skötte pojkarna om så ledigt som ingenting.
-
Men gumman, som hade en gård, påstod att hon var så gammal, att hon inte kunde sköta den utan ung hjälp.
-
Den pigan hatas av fru Schölin, men frun ville inte förlora henne för allt i världen, därför att hon sköter korna så bra.
-
Vi sätter bara en stötta profesoriskt nu först, så sköter jag om resten i morn.
Additional Information
Etymology
1. sv. dial. sköta; jfr d. skøde, fvn. skeyta (nor. dial. skøyta); till SKÖT, sbst.
3; jfr äv. lt. schötelen, skarva (tyg). — Jfr SKOTA, v.
3 fsv. sköta; jfr fd. o. dan. skøde, fvn. skeyta (i bet.
I 2); till SKÖTE, sbst.
4, med en urspr. bet.: taga upp (barn) i skötet; för formen
skötta (motsv. d. skøtte, nor. skjøtte) jfr HÖTTA, v.
1 (se HYTTA, v.). — Jfr SKYTTA, v.
2, SKÖTESLÖS fsv. sköta; jfr fd. skøde, skøtæ (d. skøde), fvn. skeyta, nor. skjøte, nor. dial. skøyta; avledn. av SKÖTE, sbst.
4 — Jfr SKÖTE, sbst.
5, SKÖTKONUNG References:
1 2 3 4
2. From Old Swedish sköta, equivalent to sköte + -a. Compare Icelandic skeyta, Norwegian Bokmål skjøtte. See: Icelandic '
skeyta', Norwegian '
skjøtte'.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.