pläga – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of pläga

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivepläga
Presentplägar
Pastplägade
Imperativepläga
Supineplägat

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

  • 1669-1670, Lasse Lucidor, Skulle jag sörja, då vore jag tokot
  • Himmelens Dagg plär på Träna neerdugga. / Män så snart Jorden haer gi'et them nog Safft / At the kunn' trossa Skyn, hwem kan kull hugga / Samma, när Yxen ens haer inte Skafft? (The dew of heaven tends to fall down on the trees / but as soon as the earth has given them enough drink / that they can touch the sky, who can then cut them down / when the axe does not even have a handle?)

Additional Information

Etymology

1. fsv. plägha; jfr d. pleje, nor. pleie, (sen)isl. plaga; av mlt. plegen, motsv. t. pflegen; av omstritt urspr. — Jfr PLIKT, sbst.1 References: 1
2. From Old Swedish plægha, from Middle Low German plegen, from Old Saxon plegan, from Proto-West Germanic *plehan. See: Old Swedish 'plægha', Old Saxon 'plegan'.

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: plägande

Indicative

Present

jagplägar
duplägar
han;honplägar
vipläga
nipläga
depläga

Perfect

jaghar plägat
duhar plägat
han;honhar plägat
viha plägat
niha plägat
deha plägat

Past

jagplägade
duplägade
han;honplägade
viplägade
niplägade
deplägade

Pluperfect

jaghade plägat
duhade plägat
han;honhade plägat
vihade plägat
nihade plägat
dehade plägat

Future

jagskulle pläga
duskulle pläga
han;honskulle pläga
viskola pläga
niskola pläga
deskola pläga

Future Perfect

jagskulle ha(va) plägat
duskulle ha(va) plägat
han;honskulle ha(va) plägat
viskola ha(va) plägat
niskola ha(va) plägat
deskola ha(va) plägat

Conjunctive

Present

jagmå pläga
dumå pläga
han;honmå pläga
vimå pläga
nimå pläga
demå pläga

Perfect

jagmå ha(va) plägat
dumå ha(va) plägat
han;honmå ha(va) plägat
vimå ha(va) plägat
nimå ha(va) plägat
demå ha(va) plägat

Past

jagskulle pläga
duskulle pläga
han;honskulle pläga
viskulle pläga
niskulle pläga
deskulle pläga

Pluperfect

jagskulle ha(va) plägat
duskulle ha(va) plägat
han;honskulle ha(va) plägat
viskulle ha(va) plägat
niskulle ha(va) plägat
deskulle ha(va) plägat

Conditional

Present

jagskulle pläga
duskulle pläga
han;honskulle pläga
viskulle pläga
niskulle pläga
deskulle pläga

Perfect

jagskulle ha(va) plägat
duskulle ha(va) plägat
han;honskulle ha(va) plägat
viskulle ha(va) plägat
niskulle ha(va) plägat
deskulle ha(va) plägat

Imperative

dupläga
viLåt oss pläga
nipläga

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

pläga (v.I)
pḷⱸga (Pe‑Pu, Nykarleby ÖB), plⱸga (Jeppo ÖB), pḷⱸg (Vörå ÖB), pḷe:g (Malax ÖB, Närpes ÖB), pḷie:g, pḷiⱸg, pḷⱸgar (Närpes ÖB), pḷägⱺ (Houtskär ÅB), pḷäga (Nagu ÅB, Pargas ÅB), pläg(a) (Nyland, Bromarv NL, Lappträsk NL), plⱸg(a) (Liljendal NL)
. förpläga, traktera (ngn) med mat o. dryck; särsk. bjuda (ngn på alkohol). (A.a.o.) ; i förb. med omp. o. a. : sköta om (ngn); Jfr plägad .
Examples
  • va ska ni pḷⱸga mⱸ, nå:r ha ja pḷⱸga ⱸdⱸr? (sägs då man blir bjuden på ngt) (Nykarleby ÖB)
  • allihoɷp va:rt so fɷll to Ant plⱸga (Jeppo ÖB)
  • he ga:r ja i go: för he pḷägar han böndren, så jär e int för ast (:allsintet, den som trakterar bönderna räknar med en gentjänst) (Närpes ÖB)
  • nⱸ ska iŋga pḷägⱺ pⱺ mä:g (Houtskär ÅB)
  • vi blⱸi vä:l plⱸga (Liljendal NL)
  • hon pḷäga åm‑n så bra: än‑n väkst ova:nlit sto:r (Nagu ÅB)