orna – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of orna

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveorna
Presentornar
Pastornade
Imperativeorna
Supineornat
This verb is either archaic or dialectal. The verb conjugation chart shows how the verb is conjugated following the conjugation rules of today's Swedish; the verb forms shown below may never have existed as such.

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

fsv. urna, orna, sv. dial. orna, urna; jfr ä. d. orne, nor. dial. onna, odna, bli varm, isl. orna, bli varm, göra det varmt (för ngn); avledn. av OREN, adj.2 (se ORIG) sv. dial. orna vid l. till l. om, orna sig l. ornas vid, orna sig vid l. till; sannol. etymologiskt identiskt med ORNA, v.1, o. eg. betydande: bli varm, återfå värmen References: 1 2

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: ornande

Indicative

Present

jagornar
duornar
han;honornar
viorna
niorna
deorna

Perfect

jaghar ornat
duhar ornat
han;honhar ornat
viha ornat
niha ornat
deha ornat

Past

jagornade
duornade
han;honornade
viornade
niornade
deornade

Pluperfect

jaghade ornat
duhade ornat
han;honhade ornat
vihade ornat
nihade ornat
dehade ornat

Future

jagskulle orna
duskulle orna
han;honskulle orna
viskola orna
niskola orna
deskola orna

Future Perfect

jagskulle ha(va) ornat
duskulle ha(va) ornat
han;honskulle ha(va) ornat
viskola ha(va) ornat
niskola ha(va) ornat
deskola ha(va) ornat

Conjunctive

Present

jagmå orna
dumå orna
han;honmå orna
vimå orna
nimå orna
demå orna

Perfect

jagmå ha(va) ornat
dumå ha(va) ornat
han;honmå ha(va) ornat
vimå ha(va) ornat
nimå ha(va) ornat
demå ha(va) ornat

Past

jagskulle orna
duskulle orna
han;honskulle orna
viskulle orna
niskulle orna
deskulle orna

Pluperfect

jagskulle ha(va) ornat
duskulle ha(va) ornat
han;honskulle ha(va) ornat
viskulle ha(va) ornat
niskulle ha(va) ornat
deskulle ha(va) ornat

Conditional

Present

jagskulle orna
duskulle orna
han;honskulle orna
viskulle orna
niskulle orna
deskulle orna

Perfect

jagskulle ha(va) ornat
duskulle ha(va) ornat
han;honskulle ha(va) ornat
viskulle ha(va) ornat
niskulle ha(va) ornat
deskulle ha(va) ornat

Imperative

duorna
viLåt oss orna
niorna

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

orna (v.I)
ɷ:ṇ(a) (Sottunga ÅL, Kumlinge ÅL, Brändö ÅL), ɷ:n(a) (Kumlinge ÅL), ɷ:nn (Nagu ÅB)
. bli pigg o. vaken. (Nagu ÅB) ; i förb. med i (Nagu ÅB) el. omp. o. a. (Kumlinge ÅL, Brändö ÅL) el. till (Brändö ÅL, Nagu ÅB) el. vid (Nagu ÅB) : kvickna till efter svimning; i förb. med omp. o. a. : återhämta sig (efter sjukdom), tillfriskna. (Sottunga ÅL, Kumlinge ÅL) ;
Examples
  • hɷn ɷ:nar omm riktit (Kumlinge ÅL)