lära – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of lära

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivelära
Presentlär
Pastlärde
Imperativelär
Supinelärt

Verbs similar to 'lära'

ära, bära, kära, läa, lädra, lägra, läka, läsa, läxa, lera,

Translations

  • learn, to acquire knowledge or ability
  • teach, to pass on knowledge
  • study, to revise/review materials
  • Synonyms & Antonyms

    Synonyms

    förkunna
    predika
    inse
    erfara
    undervisa
    visa, utbilda, handleda, uppfostra, träna, instruera

    Sample Sentences

    Additional Information

    lära
    undervisa, visa hur något ska göras
    [A lär B x/ att + INF]

    Engelsk översättning
    teach

    Exempel

    lära barnen att läsa---teach the children to read
    lära ut ett knep---teach the tricks of the trade


    Svenskt uppslagsord
    lär sig lärde lärt lär! lära verb
    inhämta kunskap el. färdighet, studera
    [A lär sig x/ att + INF]

    Engelsk översättning
    learn

    Exempel

    lära sig svenska---learn Swedish
    lära sig (att) spela gitarr---learn to play the guitar


    Svenskt uppslagsord
    lära läran läror subst.
    kunskapssystem

    Engelsk översättning
    science

    Sammansättningar/avledningar

    troslära---religious doctrine, faith

    Etymology

    1. fsv. lära, lära, lära sig, lära sik, utbilda sig; jfr d. lære, isl. lǽra; av fsax. lērian l. feng. lǣran, lära, lära sig, motsv. got. (ga)laisjan (med analogiskt s), lära (jämte (ga)laisjan sik, lära sig), fht. lēren (t. lehren), av ett germ. laizian, kausativum, med bet.: komma ngn att veta, till got. pret.-pr. lais, jag vet, eg.: jag har efterspårat (jfr got. laists, spår, se LÄST, sbst.3). Ordet står i avljudsförh. till fsax. līnōn (med bortfallet r), fht. lirnēn (t. lernen), feng. leornian (eng. learn), av ett germ. lizenōn, bli vetande, lära sig, inkoativ bildat av p. pf. lizena-. — Jfr LIST, sbst.1, LÄRA, sbst. References: 1
    2. From late Old Norse læra, lǽra, from Old Saxon lērian.

    Verbs referencing "lära"

    Danish lære, German, old spelling lehren, Alemannic German lehre, Saami, Ume liärrat.

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: lärande

    Indicative

    Present

    jaglär
    dulär
    han;honlär
    vilära
    nilära
    delära

    Perfect

    jaghar lärt
    duhar lärt
    han;honhar lärt
    viha lärt
    niha lärt
    deha lärt

    Past

    jaglärde
    dulärde
    han;honlärde
    vilärde
    nilärde
    delärde

    Pluperfect

    jaghade lärt
    duhade lärt
    han;honhade lärt
    vihade lärt
    nihade lärt
    dehade lärt

    Future

    jagskulle lära
    duskulle lära
    han;honskulle lära
    viskola lära
    niskola lära
    deskola lära

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) lärt
    duskulle ha(va) lärt
    han;honskulle ha(va) lärt
    viskola ha(va) lärt
    niskola ha(va) lärt
    deskola ha(va) lärt

    Conjunctive

    Present

    jagmå lära
    dumå lära
    han;honmå lära
    vimå lära
    nimå lära
    demå lära

    Perfect

    jagmå ha(va) lärt
    dumå ha(va) lärt
    han;honmå ha(va) lärt
    vimå ha(va) lärt
    nimå ha(va) lärt
    demå ha(va) lärt

    Past

    jagskulle lära
    duskulle lära
    han;honskulle lära
    viskulle lära
    niskulle lära
    deskulle lära

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) lärt
    duskulle ha(va) lärt
    han;honskulle ha(va) lärt
    viskulle ha(va) lärt
    niskulle ha(va) lärt
    deskulle ha(va) lärt

    Conditional

    Present

    jagskulle lära
    duskulle lära
    han;honskulle lära
    viskulle lära
    niskulle lära
    deskulle lära

    Perfect

    jagskulle ha(va) lärt
    duskulle ha(va) lärt
    han;honskulle ha(va) lärt
    viskulle ha(va) lärt
    niskulle ha(va) lärt
    deskulle ha(va) lärt

    Imperative

    dulär
    viLåt oss lära
    nilär

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    lära (v.II)
    lä:r (Jomala ÅL, Saltvik ÅL, Kökar ÅL), lä:r(a) (Eckerö ÅL, Hammarland ÅL, Vårdö ÅL, Korpo ÅB, östra Åboland, Nyland), lⱸ:r (Iniö ÅB), lⱸ:r(a) (Kumlinge ÅL, Brändö ÅL), le:r(a) (Brändö ÅL), le:r (Iniö ÅB, Houtskär ÅB)
    (med pres. o.d.).
    Examples
    • hɷ skɷ lä: mⱸ sø:m vantta (Esse ÖB)
    • broɷdⱸn ⱸ lä:rt ti doktoɷr (Munsala ÖB)
    • dom lä:rḍ inʼ lä:so (Kökar ÅL)
    • dom skⱺ le:r anʼ läsⱺ (Houtskär ÅB)
    • nåo kan to va illma:ri, men veim ha lä:rt de? (Kimito ÅB)
    • int ha dåm lä:ri hånåm ti häls hellär (Kyrkslätt NL)
    • han ä lä:rd ti må:lare (Kyrkslätt NL)
    • så hadd lappana lä:ri-n nåitankånstär (:trolldom) (Helsinge NL)
    • (att stilla blod) få:r int a lä:r ot na:n som ⱸ gambḷari ⱸn a i ʃöḷv. (Esse ÖB)
    • i:s int hɷss (:låt bli att hetsa) hɷndn, ty lä:r a arg (Esse ÖB)
    • ha ni rⱸi (:redan) lä:rd fɷlana? (Liljendal NL)
    • dragɷ:nⱸns hⱸstar va lä:ri ti far yvi järṣgɷå:rḍana (Pyttis NL)
    • anʼ va sⱺ do:ḷⱸt le:rḍär (Houtskär ÅB)
    • ja ska lä: dⱸ! (Munsala ÖB, Vörå ÖB)
    • ja ska lä: dⱸ ja! (Tjöck ÖB)
    • noɷ ska ja lä:r dom! (Nagu ÅB)
    • som an ⱸ hⱸim lä:rt so ⱸr an i by:in va:n (Munsala ÖB)
    • vä:rdin lä:r nåo (Vörå ÖB, Munsala ÖB, Korsholm ÖB)
    • han ska it lä:r tåmde lä:rd (Sideby ÖB)
    • tåmde ong ska an lä:r å tåmde gambäḷ ska an ä:r (Sideby ÖB)
    • hⱸ kostar ḷä:r gammaḷ hɷnʼnʼ sⱸtta (Brändö ÅL)
    • äggi ska it lä:r hö:nan värpa (Ekenäs NL, allm.)
    • hⱸ ä le:tarä ti lⱸ:r finska som (:än) svänska (Kumlinge ÅL)
    • he bå:ni si:r å hö:r så lä:r e (Pedersöre ÖB, allm.)
    • så läng an levär så lä:r an (Munsala ÖB, Vörå ÖB, Sideby ÖB, Brändö ÅL, Lojo NL)
    • ja a lä:ṭ vör foṣṣin (Närpes ÖB)
    • anʼ le:r ṣo le:ŋg inʼ lⱸvär (Houtskär ÅB, Sideby ÖB)
    • nɷ: lä:rt an sⱸ katse:s o nɷ: lä:rt an se bi:blisko (Karleby ÖB)
    • ⱸŋgäs (:engelska) i lⱸ:tt ti lä:r sⱸ (Esse ÖB)
    • ja vⱸlsinⱸ mⱸ, noɷw ha ja få:ji lä: mⱸ ʃtjöit i dagan mi:n mⱸ all fjoɷṭɷ bå:nⱸn ja ha havi (Björköby ÖB)
    • ja a lä:rt me no: na lete, åtminstone fåḷkvett (Närpes ÖB)
    • imo:t vindin foår an lä:r se ti kryss (Sideby ÖB)
    • dⱸ ⱸ svⱺ:ṭ ti lä: ṣⱸ ti spe:l fiɷ:l (Hammarland ÅL)
    • foḷttjä få:r ḷⱸ:r ṣä bå:dä snikka o må:ḷa (Kumlinge ÅL)
    • han lä:rḍ sⱸ so oɷmöilit foɷrṭ (Pargas ÅB)
    • sⱺ mosta ja lä:r mⱸ slɷⱺ (:slå med lie) (Hitis ÅB)
    • ja a lä:rt me på kåkkari:e (:matlagning) från min mo:rs si:da ja (Karis NL)
    • hɷn lä:rḍ ṣe dom vi:sona (Pyttis NL)
    • för ti lä:r sⱸ ti spⱸlmⱸnn so motta di lo:v boṭṭ sⱸ ot fⱸnin (Petalax ÖB)
    • han ska lⱸ:r ṣä ti skɷ:ḷḷⱸ:rarä hanʼnʼ (Kumlinge ÅL)
    • hanʼ ska lⱸ:r sⱸ kri:pa fö:rⱸn inʼ börjar go: (Brändö ÅL, allm.)