förskingra – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of förskingra

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveförskingra
Presentförskingrar
Pastförskingrade
Imperativeförskingra
Supineförskingrat

Translations

  • embezzle, to steal money that one has been trusted with
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    Additional Information

    Etymology

    1. fsv. forskingra; till FÖR- II (i bet. 1, 2 o. 4 till B, i bet. 3 till 1 a ε, i bet. 5 o. 6 till 1 a ϑ References: 1
    2. From Old Swedish forskingra. Equivalent to för- (“en-”) + skingra (“scatter”).

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: förskingrande

    Indicative

    Present

    jagförskingrar
    duförskingrar
    han;honförskingrar
    viförskingra
    niförskingra
    deförskingra

    Perfect

    jaghar förskingrat
    duhar förskingrat
    han;honhar förskingrat
    viha förskingrat
    niha förskingrat
    deha förskingrat

    Past

    jagförskingrade
    duförskingrade
    han;honförskingrade
    viförskingrade
    niförskingrade
    deförskingrade

    Pluperfect

    jaghade förskingrat
    duhade förskingrat
    han;honhade förskingrat
    vihade förskingrat
    nihade förskingrat
    dehade förskingrat

    Future

    jagskulle förskingra
    duskulle förskingra
    han;honskulle förskingra
    viskola förskingra
    niskola förskingra
    deskola förskingra

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) förskingrat
    duskulle ha(va) förskingrat
    han;honskulle ha(va) förskingrat
    viskola ha(va) förskingrat
    niskola ha(va) förskingrat
    deskola ha(va) förskingrat

    Conjunctive

    Present

    jagmå förskingra
    dumå förskingra
    han;honmå förskingra
    vimå förskingra
    nimå förskingra
    demå förskingra

    Perfect

    jagmå ha(va) förskingrat
    dumå ha(va) förskingrat
    han;honmå ha(va) förskingrat
    vimå ha(va) förskingrat
    nimå ha(va) förskingrat
    demå ha(va) förskingrat

    Past

    jagskulle förskingra
    duskulle förskingra
    han;honskulle förskingra
    viskulle förskingra
    niskulle förskingra
    deskulle förskingra

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) förskingrat
    duskulle ha(va) förskingrat
    han;honskulle ha(va) förskingrat
    viskulle ha(va) förskingrat
    niskulle ha(va) förskingrat
    deskulle ha(va) förskingrat

    Conditional

    Present

    jagskulle förskingra
    duskulle förskingra
    han;honskulle förskingra
    viskulle förskingra
    niskulle förskingra
    deskulle förskingra

    Perfect

    jagskulle ha(va) förskingrat
    duskulle ha(va) förskingrat
    han;honskulle ha(va) förskingrat
    viskulle ha(va) förskingrat
    niskulle ha(va) förskingrat
    deskulle ha(va) förskingrat

    Imperative

    duförskingra
    viLåt oss förskingra
    niförskingra

    Swedish Dialects of Finland