ösa – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of ösa

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveösa
Presentöser
Pastöste
Imperativeös
Supineöst

Verbs conjugated like 'ösa'

andtäppa, anlöpa, anmärka, anröka, ansöka, avblåsa, avfläka, avhjälpa, avhysa, avklippa, avkröka, avlysa, avläka, avläsa, avlöpa, avlösa, avmärka, avmäta, avresa, avröka, etc. (List truncated at 20 verbs)

Verbs similar to 'ösa'

asa, gosa, isa, mosa, nosa, oa, oja, oka, ola, ösa,

Translations

  • bucket, rain heavily
  • downpour, rain heavily
  • teem, to empty
  • teem, to pour (rain)
  • vacuate, to empty
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    • Och solen öste ned!
    • De öste och rodde med förenade krafter emot den krabba sjön som slog som med piskklatschar och rök över från för till akter.
    • Först förstärka trossen med alla ändar som funnos ombord, ut med lilla draggen som hjälp och så pumpa, pumpa, pumpa, sen man först öst med hinken så länge det lönade sig bättre.

    Additional Information

    Etymology

    1. = fsv. (ipf. -te) = isl. ausa (ipf.
    2. jós av *e-aus), no. (ipf. -te), da. øse, mlty.,
    3. mhty. ôsen sv. vb. (sydty. dial. ösen);
    4. eng. dial. (h)owze från nord. spr.; besl.
    5. med grek. ávō (av *aus-), öser. Det
    6. likbetyd, lat. haurio (perf. hausi) kan på
    7. grund av sitt fasta h o. sitt ō (för ū) i
    8. sammans, dēhōrīre ej utan vidare
    9. förbindas med ösa; se Thurneysen KZ 38:
    10. 158, vars egen (även av Walde2 dock
    11. med någon tvekan gillade) härledning
    12. av haurīre (: sanskr. ghásati, förtär)
    13. emellertid av betydelseskäl är
    14. betänklig; jfr härtill Güntert IF 32: 386, som
    15. anser, att i lat. haurīre två ord
    16. sammansmält: ett *aurīre (till ösa) o. ett
    17. *hōrīre, förtära. — Sv. dial. hösa o.
    18. sydno. hausa få ej, som skett (Noreen
    19. Urg. lautl. s. 209), förbindas med det
    20. lat. ordet. De ha säkerl. ej heller (med
    21. From Old Swedish ø̄sa, from Old Norse ausa, from Proto-Germanic *ausaną. See: Proto-Germanic '*ausaną'.

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: ösande

    Indicative

    Present

    jagöser
    duöser
    han;honöser
    viösa
    niösa
    deösa

    Perfect

    jaghar öst
    duhar öst
    han;honhar öst
    viha öst
    niha öst
    deha öst

    Past

    jagöste
    duöste
    han;honöste
    viöste
    niöste
    deöste

    Pluperfect

    jaghade öst
    duhade öst
    han;honhade öst
    vihade öst
    nihade öst
    dehade öst

    Future

    jagskulle ösa
    duskulle ösa
    han;honskulle ösa
    viskola ösa
    niskola ösa
    deskola ösa

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) öst
    duskulle ha(va) öst
    han;honskulle ha(va) öst
    viskola ha(va) öst
    niskola ha(va) öst
    deskola ha(va) öst

    Conjunctive

    Present

    jagmå ösa
    dumå ösa
    han;honmå ösa
    vimå ösa
    nimå ösa
    demå ösa

    Perfect

    jagmå ha(va) öst
    dumå ha(va) öst
    han;honmå ha(va) öst
    vimå ha(va) öst
    nimå ha(va) öst
    demå ha(va) öst

    Past

    jagskulle ösa
    duskulle ösa
    han;honskulle ösa
    viskulle ösa
    niskulle ösa
    deskulle ösa

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) öst
    duskulle ha(va) öst
    han;honskulle ha(va) öst
    viskulle ha(va) öst
    niskulle ha(va) öst
    deskulle ha(va) öst

    Conditional

    Present

    jagskulle ösa
    duskulle ösa
    han;honskulle ösa
    viskulle ösa
    niskulle ösa
    deskulle ösa

    Perfect

    jagskulle ha(va) öst
    duskulle ha(va) öst
    han;honskulle ha(va) öst
    viskulle ha(va) öst
    niskulle ha(va) öst
    deskulle ha(va) öst

    Imperative

    duös
    viLåt oss ösa
    niös

    Swedish Dialects of Finland