Nominal Forms
Infinitive:
sȳna
Past Participle:
sȳnter
Present participle:
Cognates
-
Indicative
Present
| iak;iæk | sȳni; sȳnir |
| þū | sȳni; sȳnir |
| han | sȳni; sȳnir |
| vī(r) | sȳnom |
| ī(r) | sȳnin |
| þē(r) | sȳna |
Preterite
| iak;iæk | sȳnte |
| þū | sȳnte |
| han | sȳnte |
| vī(r) | sȳntom |
| ī(r) | sȳntin |
| þē(r) | sȳnto |
Conjunctive
Present
| iak;iæk | sȳne |
| þū | sȳne |
| han | sȳne |
| vī(r) | sȳnom |
| ī(r) | sȳnin |
| þē(r) | sȳnin |
Preterite
| iak;iæk | sȳnte |
| þū | sȳnte |
| han | sȳnte |
| vī(r) | sȳntom |
| ī(r) | sȳntin |
| þē(r) | sȳntin |
Imperative
| þū | sȳni |
| vī(r) | sȳnom |
| ī(r) | sȳnin |
Verbs conjugated like 'syna'
beta,
bløta,
brøta,
bøsta,
bøta,
drøpa,
døpa,
føsa,
grøpa,
grøta,
husa,
hwila,
hwæsa,
hysa,
høta,
kesa,
knyta,
lita,
liusa,
lysa, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'syna'
synda,
synia,
syra,
bynda,
dynia,
fynna,
hysa,
inna,
kynna,
læna,
Etymology
From Old Norse sýna